Tjänare mors!
Läste precis om mötet med de franska kvinnorna och den första tanken var ju bara: Snuskhumrar! Å andra sidan fick franskvinnorna lite mat, men man kan ju inte bara dundra in hos damer helt näck! Det var inte det mest angenäma man läst i boken men jag antar att det är en del av soldatlivet. Tydligen ingår det också att lura sin "kamrat". (Tjaden följde inte med de andra tre över floden för de hade fått honom att dricka sig stupfull.)
När Paul kom hem mådde han inte så förträffligt. Hans mamma var svårt sjuk, men han kunde inte riktigt njuta av tiden tillsammans med henne. (Påminner lite om Goodbye Lenin). När han gick runt på gatorna fick jag en bild av en banal tankelös robot som bara tittade tomt och diffust framför sig. Han kunde helt enkelt inte anpassa sig till livet som civil. Han var inte längre civil, han var soldat och så det förblir. Han har sitt piano, sitt sällskap och sin syster, men han kan inte njuta av det. Han har blivit fördärvad. Kriget har destruktivt brutit ner honom. Hans liv är vid fronten, även om han inte är så förtjust i den. Han vill ha sitt liv hemma, men kan inte leva det fullt ut. Han är en av åtskilliga arma själar som aldrig tycks få någon frid.
Farväl! (För tillfället)
Hej!
De har ju inte sett tjejer på flera år och de är ju killar och dessutom ungdomar. De är ju intresserade av sånt. När de såg tjejerna så ville de intressera dem och att de skulle vara kvar och umgås.
När han kom hem grät han lite, men behärskade sig sedan när hans äldsta syster frågade vad det var med honom.
Paul ville inte berätta för sin mor hur det var vid fronten. Hon är ängslig för honom. Hon skulle aldrig förstå det och får inte heller.
När han väl var hemma tyckte han också att det var annorlunda, han var inte vad vid sin kostym som han hade innan han blev soldat. De var ganska trånga, jämfört med hans soldatuniform. Han kunde inte känna sig hemma, som när han var ungdom. Han försökte, men kunde inte. Han var på sitt rum och läste böckerna och försökte få tillbaks känslorna när han var ungdom. han vill gå tillbaks till sitt gamla liv och känna sig hemma. Han är där, men ändå inte. Han vill ha känslorna när han åker tillbaks till fronten, att här hör han hemma och kriget kan inte styra över dem. Han får bara minnen och känner sig inte hemma han är soldat och ska så vara. Han ger upp och kommer inte tillbaks till rummet mer.
''Jag kan inte hitta tillbaka dit, jag är utestängd;hur mycket jag än ber och anstränger mig, rör sig ingenting.''
Jag tycker att citatet är sorgligt :(((
Kommentar till Jonas Steinbeck
Jag tycker precis som du! Citatet var väldigt sorgligt. Att inte kunna bli normal igen måste vara en enorm påfrestning. Och dessutom ha sin oroliga och sjukliga mamma i åtanke hela tiden kan inte vara något annat än psykiskt nedbrytande. Och sen att inte trivas på fronten, annat än hans kamrater, måste vara en känsla av att livet inte är mycket värt. Han har blivit en utfryst, en utfryst från sitt eget medvetande, från sitt eget mentala jag.
Med Vänliga Hälsningar
Remarque
Till Carl Remarque
Jag håller med dig Carl, soldaterna var riktiga snuskhumrar. Det här med att han inte kunde känna sig hemma även fast han var det var en hemsk känsla för honom. Han är en soldat och ska så vara. Han ville få tillbaks den känslan när han var ungdom men lyckades inte. Jag skulle känna precis som honom.
Jag håller helt med Carl och Jonas , soldaterna var rätt så snuskiga men vad ska man göra de är ju ungdomar och jag tror nog´att det är rätt så vanligt när det gäller killar...
Jag tror nog att det var en stor chock för honom att komma hem till en helt annan miljö. Jag förstår honom väldigt mycket eftersom jag kan tänka mig vilken stor skillnad det var mellan de olika miljöerna , det är mycket förstårligt att det inte var "Home sweet Home" för Paul.
Jag tyyckte också att detta citat var väldigt sorligt och uttryckte mycket bra hur Paul kände sig:
''Jag kan inte hitta tillbaka dit, jag är utestängd;hur mycket jag än ber och anstränger mig, rör sig ingenting.''
Jag håller helt med Carl och Jonas , soldaterna var rätt så snuskiga men vad ska man göra de är ju ungdomar och jag tror nog´att det är rätt så vanligt när det gäller killar...
Jag tror nog att det var en stor chock för honom att komma hem till en helt annan miljö. Jag förstår honom väldigt mycket eftersom jag kan tänka mig vilken stor skillnad det var mellan de olika miljöerna , det är mycket förstårligt att det inte var "Home sweet Home" för Paul.
Jag tyyckte också att detta citat var väldigt sorligt och uttryckte mycket bra hur Paul kände sig:
''Jag kan inte hitta tillbaka dit, jag är utestängd;hur mycket jag än ber och anstränger mig, rör sig ingenting.''
Jag håller helt med Carl och Jonas , soldaterna var rätt så snuskiga men vad ska man göra de är ju ungdomar och jag tror nog´att det är rätt så vanligt när det gäller killar...
Jag tror nog att det var en stor chock för honom att komma hem till en helt annan miljö. Jag förstår honom väldigt mycket eftersom jag kan tänka mig vilken stor skillnad det var mellan de olika miljöerna , det är mycket förstårligt att det inte var "Home sweet Home" för Paul.
Jag tyyckte också att detta citat var väldigt sorligt och uttryckte mycket bra hur Paul kände sig:
''Jag kan inte hitta tillbaka dit, jag är utestängd;hur mycket jag än ber och anstränger mig, rör sig ingenting.''
Hej igen! Valle Linna, som är frisk nu, är tillbaka :)
Men nu tänkte jag berätta mina tankar kring fråga nr. 1 och 2
1. Jag tycker inte att varken Paul och hans kamrater eller de franska kvinnorna skulle bete sig på det viset som de gjorde om det hade varit fredstid.
Jag tror att Paul var en vanlig kille som fick goda värderingar av sina föräldrar och drömde säkert att träffa en fin flicka att bli förälskad i och bilda familj med. Min uppfattning är att inte heller de franska kvinnorna var oanständiga i livet före kriget.
Kriget suddar ut en stor del av de moraliska spärrarna hos människor. De kan göra nästan vad som helst p.g.a. t.ex. hunger eller dödsångest. Jag kan förstå att den civila befolkningen i Frankrike led av en mycket stor brist på mat. Paul och hans vänner led å sin sida också av brist på trygghet och mänsklig värme. Jag tycker inte att man ska döma dem allt för hårt.
Man brukar säga ibland att i krig och kärlek finns inga regler. Det här uttrycket passar kanske till denna situation.
2. Precis som alla andra soldater hade Paul en stor hemlängtan. Mötet ned det gamla livet blev mycket svårare än vad han hade förväntat sig. Trots tillvaron där hemma är inte det samma som förut, märker Paul, att han har förändrats ännu mera. Det som tidigare var mycket viktigt och väckte stort intresse och livsglädje, känns numera meningslöst.
Han har svårt att leva till familjens och bekantas förväntningar. De vill höra berättelser om hjältemod vid fronten, men Paul förmår att prata om de fruktansvärda episoder, som han har upplevt i skyttegravarna. Paul börjar förstå att det kommer att bli svårt att anpassa sig till livet efter kriget (om han överlever, förstås).
För varje dag som går närmar sig stunden när han måste ta farväl av sin familj och denna tanke plågar honom dag och natt.
Jag har valt ett citat som sammanfattar hans tankar och känslor kring permissionen:
”Jag borde aldrig fått fara hit. Där ute vid fronten var jag likgiltig och ofta utan hopp; jag kommer aldrig att känna så längre. Jag var en soldat, och nu är jag ingenting annat än sorg över mig själv, över min mor, över allt, som är tröstlöst och utan ände.”
